Guld på jäsning

I fredags var det Luciadagen. Vi firade den med babybad tillsammans med en liten kompis och en stor kompis. På kvällen var det julfest i kyrkan med Bjärke Lucia på besök, och efteråt bjöds det på fika. Jag ratade principfast den fejkade lussekatten. Vad är det för mening med att göra lussekatter utan saffran?! En torr bulle med kardemummasmak istället för en guldgul, smakrik vacker lussebulle med saffran. Det övergår mitt förstånd, men smaken är som baken. Hur som helst, idag bakar jag riktiga lussekatter. De ljuvligt gyllengula bullarna står på jäsning nu… Om en stund kan jag sätta tänderna i en nybakt lussebulle!

Receptet hittar du här.

Åtta

Åtta månader har lilla Russinet hunnit bli nu. Hon är numera också en rumphasare som tar sig fram genom rummen i vild fart och med långa klåfingriga armar som vill vara med och känna på allt. Det är så roligt att se hur hon utvecklas och blir mer och mer en egen liten varelse med egen vilja och integritet. Vår lilla goding!

Ordning och reda på diskbänken

Jag tycker om ordning och reda, gillar när var sak är på sin plats och när det är rent och prydligt. Då trivs jag och slappnar av. Det kanske inte är så konstigt och jag tror att det är fler med mig som känner så.

Jag tycker om ordning och reda. Jag har svårt att gå och lägga med om diskbänken är full av odiskade glas och tallrikar. Jag vill att glasen och tallrikarna ska vara uppradade på ett snyggt sätt i diskstället. Och om porslinet ändå står odiskat, vill jag att de ska stå staplade och avsköljda i hon, istället för att drälla omkring huller om buller på diskbänken…

Är jag helt störd som blir så uppretad av detta, eller finns det fler med mig? Hur känner ni inför den prydliga diskbänkens vara eller inte vara?

Grönare jul

Med en knapp månad kvar till jul börjar jag fundera lite över julmaten. Kanske man kunde ha någon mer grön rätt på julbordet och låta den stackars grisen spara åtminstone någon kroppsdel? (Inte för att jag ogillar julskinka eller andra grisrätter, tvärtom – julskinkan är svårslagen!).  Hur som helst, jag surfade runt lite och på ICAs hemsida hittade jag ett recept på en paj på grönkål och ädelost. Igår testade jag receptet och det visade sig vara ett gott grönt alternativ. Men eftersom pajen blev klar först när dagsljuset tagit slut, tänkte jag att jag skulle ta kort på den idag, när jag skulle äta den till lunch. Men när jag hade ätit lunch idag hade jag fortfarande inte tagit kort på den, och då återstod bara några smulor i pajformen…

Pärlade plattor till missionsauktion

För ett tag sen pärlade jag en skylt till brevlådan för att slippa massa reklam (den har nu visserligen gått ett tragiskt öde till möte och ligger trasig i botten på lådan istället för att pryda locket). Nu har jag gjort ett gäng nya skyltar som jag ska lämna till kyrkans missionsauktion på lördag. Hoppas att det finns några fler som vill spara på papper och slippa reklam med hjälp av en sådan liten skylt. (En av dem är dock redan tingad av fina Mylov).

På andra sidan loppisbordet

Igår var det loppis i Gräfsnäs bygdegård och vem som ville fick vara där och sälja grejer mot bordsavgift. Så loppisfantast som jag är, har jag ända aldrig själv stått och sålt grejer. Men eftersom jag nu håller på att rensa ut Villa Virginia för att det ska bli en bra byggarbetsplats under renoveringen, hade jag hunnit samla ihop en del grejer som jag inte ville spara längre. Och då kom denna loppis lägligt.

Så där var vi, tre generationer Svenssonsflickor, ivriga att bli av med lite av allt krafs vi samlat på oss. Under fyra timmar satt vi vid bordet och hoppades att någon skulle fatta tycke för vårt loppisgods. Och visst fick vi sålt en del – men långt ifrån allt! Det mesta åkte in i bilen igen när vi begav oss hemåt. Och förtjänsten då? Efter att bordsavgiften var betald hade vi 85 kronor kvar av förtjänsten. 85 delat med tre personer delat på fyra timmar är inte den bästa timlönen… Fast vi hade ju ganska trevligt under tiden igen. Och under rätt förutsättningar (sommar, utomhus och med mera folk i omlopp) tror jag att man kan bli av med mera grejer.  Så kanske var detta inte första och sista gången jag stod på andra sidan av loppisbordet.

När yngsta försäljaren fick nog efter ett tag lade hon sig att sova under bordet i stället…

Loppisburkar

Igår tog jag med mig Russinflickan och hennes mormor på en liten loppistur till Erikshjälpen i Vänersborg. (Erikshjälpen är för övrigt en av mina favoritloppisar och finns ju på många platser runt om i Sverige. De har bra ordning bland grejerna och tar rimligt betalt). När jag är på loppistur brukar jag alltid kolla på hyllan för plåtburkar – även om jag har massvis hemma så verkar det som om jag inte kan få nog av dem. Alltid kan man ju hitta något trevligt att fylla dem med.

I veckan har jag fyndat inte mindre än två nya fina burkar till samlingen. En liten teburk som visade sig ha samma märke som den lilla burken jag köpte i Norrpan för länge sedan. Och så den fina, klassiska kakburken från Kärnkaffe. Jag bjuder också på några gammfyndade burkar, bara för att de är så fina.

Nyloppad teburk bredvid äldre fynd.

Den perfekta kakburken som pryds av både schackrutor och bokmärkesinspirerad ros. Dessutom – som om detta inte vore nog!- sitter locket fast med gångjärn. Gillar skarpt!

Den underbara avlånga burken som föreställer en chokladkaka. Perfekt att ha sega chokladsnitt i!

Visserligen inga plåtburkar, men väl så fina ändå. Fast visst saknas det något i?

Sjukstuga och doft av jul

Under helgen förvandlades huset till en sjukstuga för litet Russin. Att en liten bebisnäsa kan producera så mycket snor. Vi har nästan gjort slut på en hel hushållsrulle för att hålla snorrännan ren, och det dräller snorpapper överallt. Kort sagt, helgen har innehållit mycket snor och mycket hosta. Men  igår kväll, när Russinungen somnat för natten, övermannades jag av en stor längtan efter jul, vilket resulterade i en sats sockersaltade kanelmandlar. De är farligt goda, så gör dem på egen risk! Själv har jag gömt dem i en burk långt upp i ett skåp så att det åtminstone ska vara lite besvärligt att ta fram dem.

Högläsning för små trötta öron

Nu för tiden blir det inte så mycket romaner lästa här hemma, nej, nu är det högläsning för Russin som gäller. Jag minns hur jag själv älskade när mamma eller pappa läste högt för mig och min syster på kvällen innan vi somnade. Och nu har jag märkt att det passar perfekt att ta ongen i knät när jag ser att hon börjar bli trött och gnugga sig i ögonen. På så vis förekommer jag det oerhört påfrestande tröttgnället. Jag hinner läsa ett par tre sidor innan ongen slår igen ögona och drar igång snarkandningen.

Just nu läser vi  halvårspresenten från mormor – Vi på Salktkråkan av Astrid Lindgren. Hon är ju en ljuvlig unge, den där Tjorven! Vi har precis läst kapitlet Denna dagen ett liv, då farbror Melker bland annat bygger en vattenränna, lagar abborrstuvning och – naturligtvis – badar med kläderna på. Ibland avbryter jag läsningen och fnissar högt för mig själv…

 

Melker mötte Tjorven, när han kom klafsande upp mot Snickargården, och hon log förtjust när hon såg honom.

”Har du badat med kläderna på nu igen? Varför gör du det jämt? Har du inga badbyxor?”

”Jo, det har jag”, sa Melker.

”Fast det klafsar väl inte så bra om dom, kan jag tro?”

”Nej, det klafsar bättre så här”, medgav Melker.

 

Tåget säger tuff, tuff, tuff

Så här på fredagsförmiddagen sysselsätter jag mig med diverse förberedelser inför helgens resa. Jag och Russin och vår vän Mylov ska nämligen åka tåg till Stockholm för att hälsa på en annan vän. Så jag förbereder, som sagt. Mycket som ska packas åt liten resenär: många ombyten, många blöjor, många matlådor och mellanmål och många leksaker att sysselsätta sig med.

I skrivande stund hör jag hur Russin lägger av en rap och kräks ner dagens andra outfit, som ett kvitto på det stora antalet nerpackade ombyten. Plikten kallar. Over and out.